7 SORROWS ROSARY PRAYER that Never Fails

7 SORROWS ROSARY PRAYER


Our Lady of Kibeho
“Is it nothing to you, all you who pass by? Look and see if there is any sorrow like my sorrow?” (John 19:31-34; Lamentations 1:12)

The Rosary of the Seven Sorrows dates back to the Middle Ages, but it gained new popularity following the Marian apparitions in Kibeho, which have been approved by the Catholic Church.

During Mary’s apparitions to Marie-Claire Mukangango, she assigned the young visionary a mission to reintroduce this special rosary to the world.

Before her untimely death, Marie Claire did just that, traveling widely to teach it to thousands of people, who then taught it to thousands of others. (Marie-Claire was killed in the genocide of over a million people in Rwanda, a tragedy that was foretold through visions of rivers of blood that the young people in Kibeho received several years before the killings.)

She (the Holy Virgin) promised that when prayed with an open and repentant heart, the rosary would win us the Lord’s forgiveness for our sins and free our souls from guilt and remorse. She also promised that over time, the rosary would develop within us a deep understanding of why we sin, and that knowledge would give us the wisdom and strength to change or remove any internal flaws, weaknesses of character, or personality faults causing unhappiness and keeping us from enjoying the joyous life God intended for us…



How to pray the 7 Sorrows Sorrows Rosary Chaplet Diagrame



How to pray the Seven Sorrows Rosary
The following is a description of this amazing Rosary as the Virgin Mother herself taught it to Marie-Claire in Kibeho. It may be prayed aloud or contemplated in silence, alone or with others; the key is for the prayers, reflections, and meditations to always come from the depths of our hearts…

It is important that, when we reach each of the Seven Sorrows, we take a moment to meditate on the magnitude of Mary’s sufferings…and the strength of Our Mother’s love.


THE ROSARY OF THE SEVEN SORROWS OF MARY BY OUR LADY OF KIBEHO
Sign of the Cross: In the name of The Father, and The Son, and The Holy Spirit. Amen.

Introductory Prayer: My God, I offer You this Rosary for Your glory, so I can honor your Holy Mother, the Blessed Virgin, so I can share and meditate upon her suffering. I humbly beg you to give me true repentance for all my sins. Give me wisdom and humility, so that I may receive all the indulgences contained in this prayer.

Act of Contrition: O my God, I am heartily sorry for having offended You, and I detest all my sins because I dread the loss of Heaven and the pains of hell; but most of all because they offend You, my God, You Who are all good and deserving of all my love. I firmly resolve, with the help of Your grace, to confess my sins, to do penance, and to amend my life. Amen.



(Pray 3 Hail Mary’s)

Most Merciful Mother, remind us always about the Sorrows of your Son, Jesus.



1) THE FIRST SWORD OF SORROW: THE PROPHECY OF SIMEON (LUKE 2:22-35)
“And when the time came for their purification according to the law of Moses, they brought Him up to Jerusalem to present Him to the Lord (as it is written in the law of the Lord, “Every male that opens the womb shall be called holy to the Lord”). There, the old priest Simeon held the baby Jesus in his hands, and the Holy Spirit filled his heart. Simeon recognized Jesus as the promised Savior and held the Child high toward heaven, thanking God for granting his wish that he would live long enough to behold the Messiah.

“Now Your servant may depart this life in peace, my Lord,” he said… Simeon blessed them and said to Mary his mother, “Behold, this Child is set for the fall and rising of many in Israel, and for a sign that is spoken against (and a sword will pierce through your own soul also), that thoughts out of many hearts may be revealed.”

The Blessed Virgin knew that she had given birth to the Savior of humankind, so she immediately understood and accepted Simeon’s prophecy. Although her Heart was deeply touched by this favor of bearing the Baby Jesus, her Heart remained heavy and troubled, for she knew what had been written about the ordeals and subsequent death of the Savior. Whenever she saw her Son, she was constantly reminded of the suffering He would be subject to, and His suffering became her own.

Prayer: Beloved Mother Mary, whose Heart suffered beyond bearing because of us, teach us to suffer with you and with love, and to accept all the suffering God deems it necessary to send our way. Let us suffer, and may our suffering be known to God only, like yours and that of Jesus. Do not let us show our suffering to the world, so it will matter more and be used to atone for the sins of the world. You, Mother, who suffered with the Savior of the world, we offer you our suffering, and the suffering of the world, because we are your children. Join those sorrows to your own and to those of the Lord Jesus Christ, then offer them to God the Father. You are a Mother greater than all.

(Pray 1 Our Father and 7 Hail Mary’s)

Most Merciful Mother, remind us always about the Sorrows of your Son, Jesus.



2. THE SECOND SWORD OF SORROW:

THE FLIGHT INTO EGYPT (MATTHEW 2:13-15)
Mary’s Heart broke and her mind was greatly troubled when Joseph revealed to her the words of the angel: they were to wake up quickly and flee to Egypt because Herod wanted to kill Jesus. The Blessed Virgin hardly had time to decide what to take or leave behind; she took her Child and left everything else, rushing outside before Joseph so that they could hurry as God wished. Then she said, “Even though God has power over everything, He wants us to flee with Jesus, His Son. God will show us the way, and we shall arrive without being caught by the enemy.”

Because the Blessed Virgin was the Mother of Jesus, she loved Him more than anyone else. Her heart was deeply troubled at the sight of her Infant Son’s discomfort, and she suffered greatly because He was cold and shivering. While she and her husband were tired, sleepy, and hungry during this long travel, Mary’s only thought was about the safety and comfort of her Child. She feared coming face to face with the soldiers who had been ordered to kill Jesus because she was aware that the enemy was still in Bethlehem. Her heart remained constantly anguished during this flight. She also knew that where they were going, there would be no friendly faces to greet them.

Prayer: Beloved Mother, who has suffered so much, give to us your courageous heart. Please pray for us to have strength so that we can be brave like you and accept with love the suffering God sends our way. Help us to also accept all the suffering we inflict upon ourselves and the suffering inflicted upon us by others. Heavenly Mother, you, in union with Jesus, purify our suffering so that we may give glory to God and save our souls.

(Pray 1 Our Father and 7 Hail Mary’s)

Most Merciful Mother, remind us always about the Sorrows of your Son, Jesus.



3. THE THIRD SWORD OF SORROW: THE LOSS OF JESUS IN THE TEMPLE (LUKE 2:41-52)
Jesus was the only begotten Son of God, but He was also Mary’s child. The Blessed Virgin loved Jesus more than herself because He was her God. Compared to other children, He was most unique because He was already living as God. When Mary lost Jesus on their way back from Jerusalem, the world became so big and lonely that she believed she couldn’t go on living without Him, so great was her Sorrow. (She felt the same pain her Son felt when He was later abandoned by His apostles during the Passion.)

As the Holy Mother looked anxiously for her beloved Boy, deep pain welled in her heart. She blamed herself, asking why she didn’t take greater care of Him. But it was not her fault; Jesus no longer needed her protection as before. What really hurt Mary was that her son had decided to stay behind without her consent. Jesus had pleased her in everything so far: He never annoyed her in any way, nor would He ever displease His parents. She knew that He always did what was necessary, however, so she never suspected Him of being disobedient.

Prayer: Beloved Mother, teach us to accept all our sufferings because of our sins and to atone for the sins of the whole world.

(Pray 1 Our Father and 7 Hail Mary’s)

Most Merciful Mother, remind us always about the Sorrows of your Son, Jesus.



4. THE FOURTH SWORD OF SORROW:

MARY MEETS JESUS ON THE WAY TO CALVARY (LUKE 23:27-31)
Mary witnessed Jesus carrying the heavy cross alone—the cross on which He was to be crucified. This didn’t surprise the Blessed Virgin because she already knew about the approaching death of Our Lord. Noting how her son was already weakened by the numerous hard blows given by the soldiers’ clubs, she was filled with anguish at His pain. The soldiers kept hurrying and pushing Him, though He had no strength left. He fell, exhausted, unable to raise Himself. At that moment, Mary’s eyes, so full of tender love and compassion, met her Son’s eyes, which were pained and covered in blood. Their hearts seemed to be sharing the load; every pain He felt, she felt as well. They knew that nothing could be done except to believe and trust in God and dedicate their suffering to Him. All they could do was put everything in God’s hands.

Prayer: Beloved Mother, so stricken with grief, help us to bear our own suffering with courage and love so that we may relieve your Sorrowful Heart and that of Jesus. In doing so, may we give glory to God Who gave you and Jesus to humanity. As you suffered, teach us to suffer silently and patiently. Grant unto us the grace of loving God in everything. O Mother of Sorrows, most afflicted of all mothers, have mercy on the sinners of the whole world.

(Pray 1 Our Father and 7 Hail Mary’s)

Most Merciful Mother, remind us always about the Sorrows of your Son, Jesus.



5. THE FIFTH SWORD OF SORROW: MARY STANDS AT THE FOOT OF THE CROSS (JOHN 19:25-27)
The Blessed Virgin Mary continued to climb the mount to Calvary, following behind Jesus painfully and sorrowfully, yet suffering silently. She could see Him staggering and falling with the cross some more, and she witnessed her Son being beaten by soldiers who pulled His hair to force Him to stand up. Despite His innocence, when Jesus reached the top of Calvary, He was ordered to confess in front of the crowd so they could laugh at Him. Mary deeply felt her Son’s pain and humiliation, particularly when His tormentors forced Him to strip off what was left of His clothing. The Blessed Virgin felt sick at heart seeing these tyrants crucifying her Son naked, shaming Him terribly merely to amuse the jeering crowd. (Jesus and Mary felt more disgrace than normal people did because they were without sin and holy.)

The Blessed Virgin Mary felt pain beyond bearing when Jesus was stretched out on the Cross. His murderers sang merrily as they approached Him with hammers and nails. They sat on Him heavily so that He could not move when they spiked Him to the wood. As they hammered the nails through His hands and feet, Mary felt the blows in her heart; the nails pierced her flesh as they tore into her Son’s body. She felt her life fading away.

As the soldiers lifted the Cross to drop it into the hole they had dug, they deliberately jerked it, causing the force of His body weight to tear through the flesh and expose His bone. The pain shot through His body like liquid fire.

Jesus endured three excruciating hours skewered on the Cross, yet the physical pain was nothing compared to the agonizing heartache He was forced to bear seeing His mother suffering below Him. Mercifully, He finally died.

Prayer: Beloved Mother, Queen of the Martyrs, give us the courage you had in all your sufferings so that we may unite our sufferings with yours and give glory to God. Help us follow all His commandments and those of the Church so that Our Lord’s sacrifice will not be in vain, and all sinners in the world will be saved.

(Pray 1 Our Father and 7 Hail Mary’s)

Most Merciful Mother, remind us always about the Sorrows of your Son, Jesus.

6. THE SIXTH SWORD OF SORROW: MARY RECEIVES THE DEAD BODY OF JESUS IN HER ARMS (JOHN 19:38-40)
The friends of Jesus, Joseph and Nicodemus, took down His Body from the Cross and placed It in the outstretched arms of the Blessed Virgin. Then Mary washed It with deep respect and love because she was His mother. She knew better than anyone else that He was God incarnate who had taken a human body to become the Savior of all people.

Mary could see the terrifying wounds from the flogging Jesus had received while at Pilate’s. His flesh had been shredded and large strips had been torn from His back. His entire body had been so lacerated that gaping wounds crisscrossed Him from head to toe. Mary found that the wounds from the nails were less severe than those caused by the flogging and by carrying the Cross. She was horrified at the thought that her Son had managed to carry the heavy, splintered Cross all the way to Calvary. She saw the circle of blood the Crown of Thorns had made on His forehead and, to her horror, realized that many of the barbed thorns had dug so deeply into His skull they had penetrated His brain. Looking at her broken Boy, the Holy Mother knew that His agonizing death was far worse than the torture reserved for the wickedest of criminals.

As she cleaned His damaged Body she envisioned Him during each stage of His short life, remembering her first look at His beautiful new born face as they lay in the manger, and every day in between, until this heart rending moment as she gently bathed His lifeless Body. Her anguish was relentless as she prepared her Son and Lord for burial, but she remained brave and strong, becoming the true Queen of Martyrs. As she washed her Son she prayed that everybody would know the riches of Paradise and enter the Gates of Heaven. She prayed for every soul in the world to embrace God’s Love, so her Son’s torturous death would benefit all humankind and not have been in vain. Mary prayed for the world; she prayed for all of us.

Prayer: We thank you, Beloved Mother, for your courage as you stood beneath your dying Child to comfort Him on the Cross. As our Savior drew His last breath, you became a wonderful Mother to all of us; you became the Blessed Mother of the world. We know that you love us more than our own earthly parents do. We implore you to be our advocate before the Throne of Mercy and Grace so that we can truly become your children. We thank you for Jesus, our Savior and Redeemer, and we thank Jesus for giving you to us. Please pray for us, Mother.

(Pray 1 Our Father and 7 Hail Mary’s)

Most Merciful Mother, remind us always about the Sorrows of your Son, Jesus.

7. THE SEVENTH SWORD OF SORROW: THE BODY OF JESUS IS PLACED IN THE TOMB (JOHN 19:41-42)
The life of the Blessed Virgin Mary was so closely linked to that of Jesus she thought there was no reason for her to go on living any longer. Her only comfort was that His death had ended His unspeakable suffering. Our Sorrowful Mother, with the help of John and the Holy women, devoutly placed the Body in the sepulcher, and she left Him. She went home with great pain and tremendous Sorrow; for the first time she was without Him, and her loneliness was a new and bitter source of pain. Her heart had been dying since her Son’s heart had stopped beating, but she was certain that our Savior would soon be resurrected.

Prayer: Most Beloved Mother, whose beauty surpasses that of all mothers, Mother of Mercy, Mother of Jesus, and Mother to us all, we are your children and we place all our trust in you. Teach us to see God in all things and all situations, even our sufferings. Help us to understand the importance of suffering, and also to know the purpose of our suffering as God had intended it.

You yourself were conceived and born without sin, were preserved from sin, yet you suffered more than anybody else. You accepted suffering and pain with love and with unsurpassed courage. You stood by your Son from the time He was arrested until He died. You suffered along with Him, felt His every pain and torment. You accomplished the Will of God the Father; and according to His will, you have become our Mother. We beg you, dear Mother, to teach us to do as Jesus did. Teach us to accept our cross courageously. We trust you, most Merciful Mother, so teach us to sacrifice for all the sinners in the world. Help us to follow in your Son’s footsteps, and even to be willing to lay down our lives for others.

(Pray 1 Our Father and 7 Hail Mary’s)

Most Merciful Mother, remind us always about the Sorrows of your Son, Jesus.

Concluding Prayer: Queen of Martyrs, your heart suffered so much. I beg you, by the merits of the tears you shed in these terrible and sorrowful times, to obtain for me and all the sinners of the world the grace of complete sincerity and repentance. Amen.

Three times, say: Mary, who was conceived without sin and who suffered for us, pray for us.

Sign of the Cross: In the name of The Father, and The Son, and The Holy Spirit. Amen.

One response to “7 SORROWS ROSARY PRAYER that Never Fails”

  1. Amen most beutiful prayers love it GOD BLESS YOU for sharings- PDF fil

    Den 8 april 2023, lördag
    Påskafton

    Inledning:

    I denna heliga natt, då vår Herre Jesus Kristus övergick från döden till livet, inbjuder kyrkan sina barn över hela jorden till vaka och bön. Vi skall högtidlighålla Herrens påsk. Vi skall lyssna till hans ord och fira hans heliga mysterier. Så blir vi stärkta i vårt hopp att också vi får delta i hans seger över döden och leva vårt liv tillsammans med honom i Gud.

    Dagens bön:

    Gud, du låter natten lysa såsom dagen genom vår Herres Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Låt din Andes eld brinna i oss, så att vi, som i Kristus har stått upp till det nya livet, med kropp och själ kan tjäna dig och leva till din ära. Genom honom, Jesus Kristus

    Läsningar: Rom 6:3-11, Matt 28:1-10

    Första läsningen
    1 Mos 1:1-2:2
    (Skapelsen)

    Läsning ur första Moseboken.
    I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
    Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.« Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
    Gud sade: »Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.« Och det blev så. Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: »Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.« Och det blev så. Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
    Gud sade: »På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.« Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
    Gud sade: »Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.« Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: »Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.« Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.
    Gud sade: »Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.« Och det blev så. Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.
    Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.«
    Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
    Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort.
    Så lyder Herrens ord.

    Responsoriepsalm (668)
    Ps 104:1-2a, 5-6,10,12-14, 24, 35c

    R. Herre, sänd ut din Ande, och förnya jordens ansikte.

    Lova Herren, min själ. *
    Herre, min Gud, du är hög och stor.
    I majestät och härlighet är du klädd, *
    du höljer dig i ljus som i en mantel, R.

    Du grundade jorden på hennes fästen, *
    så att den aldrig i evighet vacklar.
    Med djupet betäckte du den som med en klädnad, *
    vattnen stod högt över bergen. R.

    Du lät källor flyta fram i dalarna, *
    mellan bergen tog de sin väg.
    Vid dem bor himlens fåglar, *
    från trädens grenar höjer de sin röst. R.

    Du vattnar bergen från dina salar, *
    jorden mättas av den frukt du skapar.
    Du låter gräs skjuta upp för djuren †
    och växter till människans tjänst. *
    Så låter du bröd framgå ur jorden. R.

    Herre, mångfaldiga är dina verk!
    Med vishet har du gjort dem alla. *
    Jorden är full av vad du har skapat.
    Lova Herren, min själ. R.

    Tredje läsningen
    2 Mos 14:15-15:1
    (Uttåget ur Egypten)

    Läsning ur första Moseboken.
    Herren talade till Mose: »Säg åt israeliterna att vända om och slå läger utanför Pi Hachirot mellan Migdol och havet; mitt emot Baal Sefon skall ni slå läger vid havet. Farao kommer att tro att israeliterna har gått vilse och inte kan ta sig igenom öknen. Jag skall förhärda honom så att han sätter efter dem. Då skall jag visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, och egypterna skall inse att jag är Herren.« Israeliterna gjorde som Herren hade sagt.
    När kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt kom han och hans hovmän på andra tankar. »Vad är det vi har gjort?« sade de. »Varför släppte vi ifrån oss våra israelitiska slavar?« Farao lät spänna för sin vagn och tog med sig sina män. Han tog de 600 bästa stridsvagnarna och alla andra stridsvagnar i Egypten, under befäl av höga officerare. Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han satte efter israeliterna, som dristigt hade tågat ut. Egypterna förföljde dem och hann upp dem där de hade slagit läger vid havet — alla faraos hästar, vagnar och vagnskämpar och hela hans här — vid Pi Hachirot, mitt emot Baal Sefon. Då farao närmade sig upptäckte israeliterna att egypterna var på marsch mot dem. De blev förfärade och ropade till Herren. Och de sade till Mose: »Fanns det inga gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö i öknen? Varför har du gjort så mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? Bad vi inte redan där att du skulle låta oss vara i fred och låta oss tjäna egypterna? Hellre träla för egypterna än dö i öknen!« Mose svarade: »Var inte rädda! Stanna här; i dag skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig någonsin se dem mer. Herren skall strida för er, och ni skall vara tysta!«
    Herren sade till Mose: »Varför ropar du till mig? Säg åt israeliterna att dra vidare. Lyft din stav och sträck ut din hand över havet och klyv det, så att israeliterna kan gå torrskodda tvärs igenom havet. Jag skall förhärda egypterna, så att de följer efter dem. Jag skall visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, hans vagnar och vagnskämpar. Och egypterna skall inse att jag är Herren, när jag visar min makt och krossar farao och hans vagnar och vagnskämpar.«
    Guds ängel, som hade gått framför israeliternas här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som gick framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egypternas här och israeliternas. Mörkret föll, och hela natten gick utan att härarna fick känning med varandra.
    Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. Egypterna förföljde dem, och alla faraos hästar, hans vagnar och vagnskämpar satte efter dem ut i havet. Strax före gryningen såg Herren från pelaren av eld och moln ner mot egypternas här, och han spred förvirring bland dem. Han lät vagnshjulen fastna så att det gick trögt att köra. Då ropade egypterna: »Låt oss fly! Herren strider för Israel mot oss egypter!«
    Herren sade till Mose: »Sträck ut din hand över havet, så att vattnet strömmar tillbaka över egypterna, över deras vagnar och vagnskämpar.« Mose sträckte ut sin hand över havet, och i gryningen vände vattnet tillbaka. Egypterna flydde och det kom rakt emot dem; Herren störtade dem ut i havet. Vattnet vände tillbaka och dränkte vagnarna och vagnskämparna, hela faraos här som hade följt efter israeliterna ut i havet. Inte en enda kom undan. Men israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, och vattnet stod som en vägg på båda sidor. Den dagen räddade Herren Israel från egypterna; israeliterna såg dem ligga döda på stranden. Då Israels folk såg vilket storverk Herren hade utfört mot egypterna fruktade de Herren och litade på honom och på hans tjänare Mose. Då sjöng Mose och israeliterna denna lovsång till Herren:

    Responsoriepsalm (696)
    2 Mos 15:1-6, 17-18

    R. Låt oss sjunga till Herrens ära.

    Låt oss sjunga till Herrens ära. †
    Högt är han upphöjd. *
    Häst och man störtade han i havet.
    Herren är min styrka och min lovsång, *
    han blev min räddning.
    Han är min Gud, honom vill jag prisa, *
    min faders Gud, honom vill jag ära. R.

    Herren är en krígare, *
    ”Herren” är hans namn.
    Han vräkte faraos här och vagnar i havet, *
    hans bästa kämpar dränktes i Röda havet. R.

    De täcktes av vattnen, *
    de sjönk som sten i djupen.
    Din högra hand, Herre, du härlige och starke, *
    din högra hand, Herre, krossar fienden. R.

    Du leder dem fram och planterar dem *
    på det berg som är din egendom,
    i din befästa boning, som du förvärvat, *
    det tempel som dina händer har grundlagt.
    Herren är konung * alltid och i evighet. R.

    Femte läsningen
    Jes 55:1-11
    (Lyssna, så får ni liv)

    Läsning ur profeten Jesajas bok.

    Så säger Herren:
    Kom, alla ni som törstar,
    kom hit och få vatten,
    kom, även om ni inte har pengar!
    Förse er med säd, så att ni får äta!
    Kom och få säd utan pengar,
    vin och mjölk utan att betala!
    Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd,
    er lön på sådant som inte mättar?
    Lyssna till mig, så får ni äta gott
    och njuta av feta rätter.
    Kom till mig och hör noga på,
    lyssna, så får ni liv.
    Jag sluter ett evigt förbund med er,
    den nåd jag visat David skall bestå.
    Honom gjorde jag till ett vittne för folken,
    till furste och härskare över dem.
    Du skall kalla på folkslag du inte känner,
    folkslag som inte känner dig skyndar till
    för Herrens, din Guds, skull,
    Israels Helige, som skänkt dig härlighet.
    Sök Herren medan han låter sig finnas,
    åkalla honom medan han är nära.
    Må den gudlöse överge sin väg,
    den ondskefulle sina planer.
    Må han vända om till Herren,
    så skall han förbarma sig över honom,
    vända om till vår Gud,
    som alltid vill förlåta.
    Mina planer är inte era planer
    och era vägar inte mina vägar,
    säger Herren.
    Liksom himlen är högt över jorden,
    så är mina vägar högt över era vägar,
    mina planer högt över era planer.
    Liksom regn och snö faller från himlen
    och inte vänder tillbaka dit
    utan vattnar jorden,
    får den att grönska och bära frukt,
    och ger säd att så och bröd att äta,
    så är det med ordet
    som kommer från min mun:
    det vänder inte fruktlöst tillbaka
    utan gör det jag vill
    och utför mitt uppdrag.
    Så lyder Herrens ord.

    Responsoriepsalm (698)
    Jes 12:2-3, 4bcd, 5-6

    R. Jublande skall vi ösa vatten ur frälsningens källor.

    Gud är min frälsning, *
    jag är trygg och behöver inte frukta.
    Herren är min styrka och min lovsång, *
    han blev min räddning. R.

    Jublande skall ni skall ösa vatten †
    ur frälsningens källor, *
    Tacka Herren, åkalla hans namn,
    gör hans gärningar kända bland folken, *
    förkunna att hans namn är upphöjt. R.

    Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga tíng, *
    låt dem bli kända över hela jorden.
    Höj jubelrop, ni som bor på Sion, *
    ty väldig är han mitt ibland er, Israels Helige. R.

    Epistel
    Rom 6:3-11
    (Genom dopet har vi dött och uppstått med Kristus)

    Läsning ur Paulus brev till romarna.
    Alla vi som har döpts in i Kristus Jesus har också blivit döpta in i hans död. Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.
    Så lyder Herrens ord.

    Psalm (677)
    Ps 118:1-2, 16-17, 22-23

    R. Halleluja, halleluja, halleluja.

    Tacka Herren, ty han är god, *
    evigt varar hans nåd.
    Så må Israel säga, *
    evigt varar hans nåd. R.

    Herrens högra hand är upplyft, *
    Herrens högra hand gör mäktiga ting.
    Jag skall inte dö utan leva *
    och berätta om Herrens gärningar. R.

    Stenen som husbyggarna ratade *
    har blivit en hörnsten.
    Herren har gjort den till detta, *
    underbar är den i våra ögon. R.

    Evangelium
    Matt 28:1-10
    (Den tomma graven)

    Läsning ur det heliga evangeliet enligt Matteus.
    Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: “Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ‘Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galiléen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.” De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: “Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galiléen. Där skall de få se mig.”
    Så lyder Herrens evangelium.

    Förböner:

    I denna heliga natt, då Kristus uppstod från de döda, vill vi be för kyrkan och för hela världen.

    1. Må kyrkan över hela jorden få fira Herrens påsk och ivrigt bekänna att Kristus har uppstått från de döda. Vi ber dig:
    Herre, hör vår bön.

    2. Må de som i denna natt tar emot dopets sakrament, alltid förbli Kristi trogna vittnen. Vi ber dig:
    Herre, hör vår bön.

    3. Må våra hemländer slå vakt om fädernas traditioner och alltid söka det som förenar. Vi ber dig:
    Herre, hör vår bön.

    4. Må våra avlidna bröder och systrar genom Guds nåd, få uppstå från de döda, liksom Kristus har uppstått. Vi ber dig:
    Herre, hör vår bön.

    5. Må vi som här firar Påskvigilian leva så, att Herren finner oss vakande, när han återkommer. Vi ber dig:
    Herre, hör vår bön.

    Helige Fader, tag i denna nåderika natt emot våra ödmjuka böner och beskydda ditt folk, som är spritt över hela jorden. Må vi alla utan att förtröttas vandra mot en ny himmel och en ny jord. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

    Like

Leave a comment